-

8 ofattbara månader sedan!

Idag, för åtta månader sedan, klockan 16.44 blev Mannen i mitt liv tvungen att ge sig av.

Till en annan dimension.

Till andra sidan.

En hiskelig infektion, som slutade med blodförgiftning och massiv organsvikt, blev för mycket för honom. Och för läkarna.

Han kämpade för sitt liv. Läkarna kämpade för hans liv.

Men tyvärr lyckades de inte stävja det som rasade i Mannens kropp.

Så jävla onödigt, orättvist och meningslöst...!

Den 11 augusti startade det som skulle komma att bli resten av mitt och Boyzens liv.

Jag älskar er killar! ♥

Ett tomt liv.

Ett ytterst annorlunda liv.

Ja, ett jävla liv. Helt enkelt!

Ett liv fyllt av saknad och längtan. Längtan till det som var. Innan.

Till vårt tidigare liv, till sommaren 2012 och till den 4 augusti, den sista dagen då allt var som vanligt...

Den 28 november 2012 skulle vi firat vår 25:e bröllopsdag...♥

Silverbröllop.

Den 28 november 2017 skulle vi firat pärlbröllop.

Och 2037 skulle vi firat guldbröllop.

Det var så det skulle ha varit...

Och jag tänker på allt roligt och underbart som vi skulle hinna uppleva däremellan...♥

Livet tog en tvär vändning.

Jag förlorade allt.

Mannen.

Vårt gemensamma liv.

Mig själv.

Min identitet.

Vem är jag nu...?!

En änka. Så vidigt!

Vars självförtroende och tro på allt gott, verkligen har "fått på tafsen"!

Vad är meningen med allt? Nu...?!

De existentiella frågorna...

Vi hade varit tillsammans sedan vi var 13 och 15 och levt tillsammans sen 1985.

Med anledning av hans jobb, var vi inte tillsammans hela tiden och alltid. Men vi fanns alltid bara ett samtal bort. Även om många mil ibland skiljde oss åt.

Nu skiljer oss en oändlighet åt...

Oändligt mycket mer än många mil och ett telefonsamtal...

13 och 15

En evighet sen.

Hela det vuxna livet.

Det är så fel.

Allt är fel.

Det var inte såhär det skulle bli.

Inte alls.

Vi skulle fortsätta att leva vårt långa och lyckliga liv.

Tillsammans.

Åh, Mannen...hur kunde det bli såhär...?! ♥

Saknaden är obeskrivlig.

Jag älskar dig! ♥

2013-04-10 @ 10:14:00 Permalink

Kommentarer

Postat av: Monica

Ja, vad ska man säga? Det finns inga ord för något sån't.
Meningslöst är det enda jag kan komma på.
Men du är stark. Det blir bra. På något sätt.
Kramar, Monica

2013-04-10 @ 13:00:06
URL: http://tjernhus.blogg.se

Postat av: Hörni!

Finns inga ord.. Många kramar till dig

2013-04-10 @ 13:08:56
URL: http://horni.blogg.se/

Postat av: Decdia

Jag har inga ord till dig vännen...
Kram! ♥♥♥

2013-04-10 @ 13:40:20
URL: http://decdia.blogg.se/

Postat av: Znogge

För vissa saker finns aldrig några ord...

Kramar

2013-04-10 @ 13:47:04
URL: http://znogge.wordpress.com/

Postat av: Åse

Finner inga ord, men skickar dig största stykekramen <3 <3

2013-04-10 @ 14:13:33
URL: http://schnauzeraxl.wordpress.com

Postat av: Laila

Det här är ingen tröst just nu men jag är säker på att ni möts igen. Jag hoppas att dina dagar blir lite lättare. Din sorg är din och ingen annan kan förstå exakt hur det känns. Jag kan bara relatera till den utifrån att jag också nyligen miste min man som jag levt tillsammans med hela mitt vuxna liv. Saknaden är enorm och jag förstår inte heller meningen med detta. Kram

2013-04-10 @ 15:52:33

Postat av: moi

Kram

2013-04-10 @ 16:57:59
URL: http://www.moiochjag.blogg.se

Postat av: Aforia/Lena

Det kan man undra, hur kan det bli så? Svaret på den frågan finns inte. Det blev "bara" så.
Pöss på pannan

2013-04-10 @ 18:14:49
URL: http://aforia.blogspot.com

Postat av: Herr Nilssons Fru

Vad man önskar man kunde vrida tiden tillbaka ibland, rätta till saker som blivit fel. Gnugga ögonen o vakna o finna allt är en mardröm men tyvärr, ibland slå benen undan för människor, så var de för dig, mitt ♥ blöder för dig. Önskar jag kunde göra något. Önskar jag kunde trolla, hjälpa o ställa till rätta.
Kramiz

2013-04-10 @ 18:44:16
URL: http://anki-nilsson.blogspot.se/

Trackback