Två sidor av samma mynt
Det var säkert många som var avundsjuka när dom såg dig och din man tillsammans!
Kram, Monica
Jo, kanske. Fast, det är ju inte det som det handlar om för mig nu. Att jag är avundsjuk. För det är jag inte. Bara jävligt glad för andras skull. Och hoppas att de tar tillvara det som de har.
Men att det gör ont, det gör det. För att jag fattas...
Gumz,
Du har kommit långt! Se det som så, ta en dag i taget och njut av det du kan. Var ledsen när du är ledsen, njut medan du njuter, var glad när du är glad. Som du säger myntet har två sidor.
Pöss på pannan!
Finaste vän.
Jag kan aldrig förstå det du går igenom.
Din sorg är din. Din saknad din.
Jag saknar också.
Men på ett annat sätt.
Och jag hoppas också att de som har någon inte bara tar den personen för givet.
Varm kram ♥
Känslan var densamma när han med stort H försvann ur mitt/vårt liv.
Och känslan att se hans tvåsamhet tillsammans med nån annan gjorde såå ont.
Men när sorgen blev till ilska blev det lättare att hantera - för mig.
Kram kram kram
♥ vännen!
Fast nyförälskade kan vara lite mycket ibland. Som brorsan och hans tjej, de skriver långa kärleksförklaringar till varandra på fb som är så söta att man nog hade kunnat framställa socker av det. Haha! Men men, man var ju själv så en gång i tiden med... (fast inte på fb, vi snackade med varandra) ;)
