Flytt

Japp, nu har näst yngsta sonen flyttat.

Klockan 10 i morse startade vi, med fullpackad bil, färden mot Nybro och studentlyan.

Studentboendet skulle visa sig vara mer än OK, med vad vi uppfattade som bra service, lite äldre men fräscha lägenheter och trevliga och rena gemensamma utrymmen.

Det blir nog bra det här!

 

Vi packade upp, installerade, mamman städade av (inte för att det behövdes egentligen, men hennes magkänsla säger att det ska städas över innan man flyttar in...) och sen kollade vi lite i omgivningarna.

När allt var klart, tog vi oss till närmaste pizzeria för lite matintag.

Supergott!

Och mysigt! ♥

 

Sen blev det dags för de andra två Boyzen och mig att dra vidare mot hemmet igen.

Behöver jag säga att det kändes tungt...?!

 

Jag är säker på att allt kommer att bli alldeles utmärkt för sonen.

Jag hoppas och tror att han kommer att trivas.

Och jag är så otroligt glad för hans skull!

 

Men det kändes i mammahjärtat att "åka ifrån honom".

Att åka hem utan honom.

Att komma hem utan honom.

Ännu en tom stol vid köksbordet liksom...

 

Men så är det.

Det är "tidens gång".

 

Barnen blir vuxna, de har blivit de självständiga individer som vi, Mannen och jag, faktiskt själva strävat efter att de skulle bli.

De har framtiden för sig.

Det är gött!

 

Jag/vi är så stolta över dem alla fyra! ♥

 

Önskar bara att jag fick dela detta med Mannen.

Att sonen fick dela denna upplevelse med sin pappa.

 

Önskar att du vore här, Nille! ♥

 

Lycka till med boende och kommande studier, älskade unge! ♥

 

 

Det kommer att bli hur bra som helst!

Kram

En spännande och rolig resa som han har framför sig, förstår din känsla man vill att de ska bli flygfärdiga och lämna boet samtidigt som man vill ha dem kvar. Kram till dig

Vet precis hur det är och hur det känns. I dag kör vi upp till Helsingborg med sista flyttlasset och lämnar kvar yngsta fröken där. Visst blir det tomt för nu har vi haft henne hemma i drygt fyra månader. Men det finns tack och lov helger...

Härligt glada bilder på näst yngsta sonen!

Kram

Jättekul för sonen att ge sig ut på äventyr! Och jag tror han kommer att besöka mamsen då och då. Om inte annat så för att fylla magen... ;)

Det kommer att gå hur bra som helst för din stiliga son.
Han får väl komma hem någon gång titt som tätt.
För vem kan neka till DIN mat ;)
Men jag förstår att det blir tomt...
Kram!

Visst känns det när ungarna lämnar boet, men dom försvinner ju inte för det! och nu finns ju så många sätt att kommunicera!
Han ser ju så nöjd och förväntansfull ut, sonen!
Kram, Monica

Jag är säker på att det kommer att gå alldeles utmärkt! Förutsättningarna, har ju ni sett till, är de rätta för det!
Tänker man tillbaka så klarade ju både du och jag av att ta detta steg (som unga) och nog kändes i min moders hjärta också. I alla fall ett litet tag..
Kram!

Önskar honom all lycka till. Är lite i den sitsen själv nu och det känns tungt, men vet att det är precis som det ska vara. Får trösta mig med att det inte är 100 mil bort, eller i ett helt annat land !
Det hade smärtat 100 ggr mer.
Ha en fin dag.
kram kram

Härligt! (Samtidigt som det såklart är sorgligt...)
Men det måste ju ändå värma mamma-hjärtat att han valt att gå samma väg som du!! Sträck på dej! ;)

Kram!

Härligt men ändå vemodigt!

Hur kändes det idag, att vara utan blivande läraren? Kanske har det inte sjunkit in riktigt!
Kram

Vilken härlig och spännande tid han har framför sig. Samtidigt förstår jag dig till fullo. Det är tidens tand. Tror du inte att han kommer att sakna havet, mammas mat & kramar och att tvättberget växer. Han kommer säkert snart hem igen på kärt besök.

Den känslan känns igen när det blir tomt hemma och barnen ger sig av en efter en, men man klarar det,och tänk tanken att ha "förvuxna" stora barn hemma som aldrig flyttar,det är inte roligt varken för föräldrar eller barn.
Unga flygfärdiga och livet framför sig, så underbart att man blir gråtfärdig för det...**
Kramar till dig♥

Tack för din kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: