-

Ibland...

...händer det helt utan förvarning.

Och helt "oprovocerat".

Och det finns inget jag kan göra.

Inget kan stoppa dem.

Det är bara att låta dem komma.

Tårarna.

I morse, i tysta kupén.

Direkt när jag hade satt mig.

Som att öppna en kran.

Hjärtat vrids om.

Kan inte förstå att det är sant.

Saknad.

Kärlek.

Blir alldeles uppfylld av förtvivlan.

Hopplöshet.

Uppgivenheten.

Nu har det bedarrat.

Klingat av.

Mattheten kommer.

Planering hela dagen.

Vilken tur.

Jag och mitt arbetsrum.

Idag blir vi nog ett.

"Stay The Path"

Ja, jag ska försöka, Mannen! ♥

2013-08-20 @ 08:31:00 Permalink

Kommentarer

Postat av: Monika

Sänder dig en styrkekram från ett soligt Norrland

2013-08-20 @ 09:11:07
URL: http://www.monkansblogg.blogspot.com

Postat av: Hörni!

Stor kram!

2013-08-20 @ 09:24:54
URL: http://horni.blogg.se/

Postat av: Znogge

Många kramar till dig!

2013-08-20 @ 14:47:53
URL: http://znogge.wordpress.com/

Postat av: Monica

Storkramen!
Monica

2013-08-20 @ 16:20:39
URL: http://tjernhus.blogg.se

Postat av: Åse

Stor kram till dig vännen. <3

2013-08-20 @ 17:56:57
URL: http://schnauzeraxl.wordpress.com

Postat av: Decdia

Du är så stark! Ibland måste man tillåta sig att ha lite motgångar... Kram

2013-08-20 @ 19:02:19
URL: http://decdia.blogg.se/

Postat av: moi

Jag vet exakt hur det känns när tårarna inte går att stoppa! Utmattningen efteråt och känslan av tomhet. Jag vet....

2013-08-20 @ 19:42:37
URL: http://www.moiochjag.blogg.se

Trackback