Semestern...

...är nu egentligen slut.

Men den senaste veckan har jag haft en väldig olustkänsla i kroppen.

Hur tänkte jag, när jag planerade att börja jobba just den här veckan...?!

Denna vecka, som förra året var vår sista som hel familj...♥

 

Jag har snälla och förstående chefer, som tur är.

Som, när jag beskrev mina känslor inför jobbstarten, förstod mig och gav mig ledigt.

Jag vet egentligen inte vilket som är bäst. Jobba eller inte. Jag vet bara vad som känns bäst för mig. Och det är att INTE jobba just nu.

Jag behöver ta hand om mig. Och vi behöver ta hand om varandra. Bara vara...♥

 

Hela året och framförallt sommaren, som ju Mannen och jag alltid hade så mycket tid tillsammans, har varit fruktansvärda.

Det ÄR fruktansvärt!

Ofta och länge blir det djupdykningar längs Memory Lane...♥

 

Visst, jag har gjort mycket denna sommaren.

Den har inneburit många och fantastiska möten. Som jag inte skulle vilja vara utan.

Men den har oxå inneburit så mycket smärta.

Så mycket saknad.

Övergivenhetskänsla.

Ensamhet.

Sorg.

Längtan.

Tillbaka till det som var...♥

 

Jag har ofta känslan av att jag vet inte hur jag ska göra "det här" längre.

Och så funderar jag på vad jag menar med det.

 

"Det här"

Livet.

 

Jag vet inte hur jag ska leva mitt liv längre, helt enkelt.

Jag vet ingenting.

Känner mig så vilsen.

Och kan för fan inte ens fatta att det verkligen har hänt!

Att min man är död!

Jag KAN INTE fatta det!

 

Ett år har snart gått.

Det känns som typ 2, 3 månader.

Men ett HELT år har snart gått.

Hur är det ens möjligt...?!

 

Jag vill tillbaka.

Till det som var.

Till vårt liv.

 

Om så bara för en sekund, tillbaka till vår sista vecka tillsammans förra året...♥

 

 

Mannen, jag saknar dig så oändligt och älskar dig för alltid! ♥

Boyzen - jag älskar er! ♥

Jag tror att ni behöver denna vecka tillsammans. Bara finnas för varandra...

Många kramar

Jag förstår vännen.
Tror det är bra att du är hemma denna veckan med, vilka underbara chefer du har som förstår!
Kram på dig!

Fint att du har chefer som förstår, ta hand om dig själv och boyzen, ta hand om varandra. En stor styrke kram till dig vännen. ❤❤❤

Förstår att denna vecka kommer att bli tung.
Tur att ni har så fina pojkar.
Ta väl hand om varandra.
Ring om du vill prata,gråta,skratta eller bara för att...
❤❤❤❤❤
Kram!

Att vara omgiven av förstående, medkännande människor är guld värt. Inte bara denna veckan...
Ta hand om dig och försöka att "bara vara".
Kramar och tankar från mig!

Jag kan inte säga att jag vet, jag kan bara ana vad du går igenom just nu...

Kramar till dej, älskade vän! <3

*kramar om*

Det enda positiva är att du har bra chefer. Hade de inte varit förstående hade det varit ännu värre. Jag vill även nämna att du är duktig på att skriva en text. Det är helt normalt att du mår extra dåligt just nu. Tänk på alternativet. Att du inte hade gjort det. Styrkekram.

Denna veckan är ju självklart extra jobbig.
Tänker på dig.
Kram, Monica

Så kloka chefer du har.
Du behöver nog den här veckan, att bara vara, att minnas, att sörja...
Kram fina du! ♥

Ofattbart!
Kram, kram, kram!

Jag kan inte ens föreställa mig hur jobbigt det måste vara... Tur att dina chefer är så förstående.
Kram!

Dagens morgonkram kommer här!

Godmorgon vännen. Skickar dig lite styrke energier och en Bamse kram ❤❤❤

Oj. Ett år sedan. Tiden går fort även om den känns oändlig i sorgens öga. Det gäller att ta till vara på tiden här på jorden. Bevisligen kan en människa försvinna precis när som helst.

Kram på dig.

Tack för din kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: