En konstig känsla
Japp, jag har en konstig känsla.
Jag kan inte riktigt beskriva den.
Men den är både jobbrelaterad och privatrelaterad.
Det känns som om "det" kommer att brista.
På ett eller annat sätt.
Någonstans.
Och jag kan inte heller definiera "det".
Många saker händer runt omkring just nu.
Och det känns som om jag står i stormens öga.
Jag känner mig liksom inte sådär ini helvetes stark heller.
Det känns som om jag inte pallar. Mer.
Det är snart jul.
Det är känslosamt.
Förra julen "bara försvann" i nåt konstigt chocktöcken.
Eller ja, hela slutet av 2012 och början av 2013 är faktiskt ganska diffusa.
Det finns inte mycket minnen.
Mer än att allt var kaos.
Att vi firade jul, att jag träffade nära och kära, att saker och ting hände trots den sorg som fanns, det är jag faktiskt knappt medveten om.
Denna julen känns därför, på nåt sätt, värre.
Det är en annan medvetenhet.
Saknaden är så påtaglig vad jag än gör.
Det gör så införnaliskt ont!
Jag saknar Nille så in i helvete! ♥
Vårt mys.
Våra helger.
Våra samtal.
Oss.
Vi.
Tillsammans.
Och så händer det, som sagt, saker som gör att allt annat faktiskt oxå känns för jävligt.
Det finns liksom ingen riktig trygghet nånstans.
Inget att hålla sig i.
När det stormar.
Jag skulle bara vilja vara.
Istället är det som om varje dag är en kamp.
Tänka på ditt, tänka på datt, tänka på den, tänka på den andre, göra si, göra så...FUCK!
Jag pallar inte!
Jag.
Vill.
Bara.
Vara.
Med mina älskade nära och kära.
Och jag vill vara ledig.
Typ - NU!
Kommentarer
Postat av: moi
Jag försöker finna ord men det finns inga kvar.
Du beskriver din situation och din känsla så klart och tydligt. Det gör ont i hela min själ för din skull.
Önskar jag kunde göra nåt för att hjälpa, förutom
att finnas till.
Kram kram kram kram
Postat av: mickis
Förstår att det känns tufft...
"Styrkekramar"
Trackback
