Idag klockan 16.44 och för exakt ett halvår sedan...

 

...förändrades livet drastiskt för mig och Boyzen. ♥

 

Det var då älskade Mannen och Boyzens pappa lämnade oss med en förskräcklig skräll.

 

Mannen fick en otroligt aggressiv bakterie som skapade svår infektion, blodförgiftning och multi organsvikt.

Ett tillstånd som läkare, vi, han och hans kropp stod alldeles maktlösa inför.

 

Läkarna gjorde allt, men ingenting de gjorde kunde rädda livet på honom...♥

 

Jag kan fortfarande inte riktigt fatta vad som hände.

Det är fortfarande omöjligt att ta in.

Och så är det 6 månader sedan...?!

 

Omänskligt är det.

Omöjligt att förstå och fullständigt omöjligt att acceptera.

Så här ska det, får det, bara INTE bli!

Men så blev det...

 

Livet tog en vändning som ingen av oss, på något som helst sätt i världen, hade kunnat förutspå.

Sjukdomen och döden kom verkligen som en blixt från klar himmel!

 

Åh, Mannen! Det var inte såhär det skulle bli! ♥

Saknaden är så oändlig...!

 

Så många gånger tänker jag att "det här måste jag berätta för Mannen" eller "det här måste jag ventilera med Mannen när jag kommer hem" eller "det här måste jag visa för Mannen"...osv, osv...

Och så poff - ett bryskt uppvaknande tillbaka till verkligheten...

 

Vi försöker, trots allt, att vara tappra...

 

Boyzen är tappra.

 

Det var de redan från början och det gav mig en sådan otrolig styrka!

 

Det var som om de bara bestämde sig att "det här ska vi klara...på nåt sätt". Oavsett hur omänsligt och alldeles för jävligt det måste vara att förlora sin pappa, så bara bestämde de sig - vi ska klara det här! Och vi ska göra det tillsammans! Och ta hand om mamma. Se till att hon oxå tar sig igenom detta. Överlever!

Älskade killar! ♥

 

För, så känns det för mig. Om det inte vore för mina/våra fantastiska killar, hade jag min själ ALDRIG tagit mig igenom denna skiten!

 

Boyzen - jag älskar er! ♥

 

Och, från någonstans, vet jag att er pappa är så otroligt stolt över er! ♥

Att han finns med er. Oss. Och han är stolt. Över. Att. Ni. Vi. Fortsätter. Kämpa.

 

Jag är så stolt över er! ♥

Och det är pappa oxå! ♥

 

Jag är helt enkelt stolt över oss!

Som lyckats hålla livet flytande trots all förödelse. Som lyckats hålla hoppet om framtiden levande. Som lyckas hitta någon form av punkt att sätta ner foten på, på den mark som gungar...så in i helvete!

 

Ett steg i taget...

En dag i sänder...

 

Jag älskar er killar! ♥

 

Och Mannen - jag älskar dig nu och för alltid! ♥

Och jag saknar dig något så fruktansvärt! ♥

 

 

Pojkarna och du, ni tillsammans, kommer att klara er helskinnade ur den här mardrömmen. En mardröm som visserligen inte tar slut men som kommer att sluta storma, riva, klösa, svaja.
Den blir en mardröm som "bara" finns.
Du, pojkarna och mannen kommer igenom det här tillsammans!
Kram!

Dina fantastiskt fint skrivna inlägg skär långt in i hjärteroten ska du veta.
Kram till dig!
Kram till ER!!!

<3 Kram <3

Åh Carina den allra största styrke kramen till dig från mig. ❤❤❤

6 månader...det är helt ofattbart att ta in!
Och i denna mardröm lever ni.
Finns inte mycket att säga. Men jag tycker ni är helt fantastiska som tar er igenom detta!
Styrkekramar!!

Ni har klarat er igenom det första halvåret - ett stort steg! En underbar familjesammanhållning!
Kram, Monica

Stor kram till dig och era fina killar!

♥♥♥

*kramar om*

Ett halvår ja jösses...
Det är bara så hemskt! Allt är som vanligt ena dagen och nästa dag... kaos.
All kärlek till dig, pojkarna och mannen! Kram

Åh vännen!! Ditt inlägg berör så det gör ont! Jag är så ledsen för er skull. Går inte att förstå det hemska som hände. Tur att ni finner styrka hos varandra, du och boysen.
Kram fina du!

Alla varma tankar till dig och dina pågar! Det där med tid är konstigt - ibland kan det kännas som det var igår samtidigt som det känns som det var evigheter sen.
Många kramar!

SV: Vad roligt att grejorna kom fram. Gjorde en vild chansning - hittade bara en med ditt namn på orten och hoppades att det skulle hamna rätt. Hoppades oxå att de skulle hinna fram innan förra veckan som du bävade så för...

Massa kramar till dig!

Åh, älskade vän.
<3 kram <3

Tack för din kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: