Afrodite laddar ur!

 Frustrationen är oxå en del av sorgen...och för tillfället är jag bara så jävla ARG!
 Jag är så jävla trött på allt!
 
Jag är trött på att känna mig halv.
Jag är trött på att inte veta vem jag är. Längre.
Jag är trött på att känna mig "borta".
Jag är trött på känslan av att känna mig "tappad".
Jag är trött på att inte känna igen mig själv och mina känslor. Alls.
Det är så oerhört förvirrande.
Det gör ont.
Och jag är bara så jävla ledsen!
 
Men jag är oxå trött på att andra människor tror sig ha rätten att tala om HUR och VAD jag ska känna, bara för att jag inte riktigt kan sätta ord på det själv.
Eller för att jag inte tänker och känner som dem...
 
Lägg inte orden i min mun, snälla!
För jag orkar inte försöka förklara för dig att det du säger inte stämmer in på mig och mitt sätt att tänka och känna...
 
Ibland känns det som om jag måste försvara det jag tänker och känner, men det tänker jag inte ens försöka!
För att jag har ingen anleding. Enligt mitt sätt att tänka och känna.
 
DET FINNS INGEN MALL I SORGEN, FATTAR DU...?!
 
Jag känner det jag känner och försöker verkligen. Att komma tillbaka. Till det som kallas livet. Till det som kallas vardag. Till det som kallas arbetslivet. Jag försöker.
Men det är så JÄVLA svårt!!!
 
Jag är faktiskt ganska trött på att försöka oxå...
 
Så jävla matt är jag!
 
Jag har jävligt svårt att sätta ord på mina känslor just nu.
Men bara för det, är det inte ok att försöka göra det ÅT mig.
Jag måste hitta mig själv. Igen. Och mina ord.
På mitt sätt.
 
Jag är oxå trött på att höra människor berätta att:
"Jag började jobba 3 dagar...3 veckor...eller 3 månader...efter min förlust"...
...
...
 
"Ja, men vad fint"...tänker jag!
"Så jävla fint av dig" tänker jag till och med!
 
Är det då meningen att jag ska känna mig dålig för att att inte jag kunnat börja jobba efter den tiden?
Är jag dålig för att jag fortfarande är sjukskriven och "bara" arbetstränar?!
Är det så jag ska känna?!
 
Av en oförstående kärring fick jag höra att "det är dags att sätta ner foten på marken nu".
 
Vilken jävla fot?!
Och på vilken jävla mark?!
Försök du själv att sätta ner en skakande fot på en mark som gungar!!!
Har du försökt själv?
Har du ens tvingats försöka?!
Vet du ens vad du talar om?!
 
Jag lånar gladeligen ut mina skor till dig så du får känna...hur det känns. När livet gungar. När verkligheten blir äcklig. Overklig. Smärtsam, Och svår att hantera. Förstå...
 
Men det kanske är lätt att sitta och mässa OCH mästra, där, "på din höga stol"...?!
 
Men du...jag ska ge dig ett gott råd (om du nu ens funderar på att fortsätta jobba med människor, vilket jag starkt ifrågasätter att du överhuvudtaget ska-..) - KLIV NER! Från. Dina. Höga. Hästar!
 
"Läs på om livet"!
 
Du kan nog behöva läsa på om det mesta förresten. Humanism är ett bra ämne. Psykologi oxå.
 
Lyssna!
Känn in!
Känn empati!
 
(Du får ju tillbaka det du själv ger!)
 
 BAH!
 
 Den här är till dig på de höga hästarna förresten!
 
 

Nä, jag är trött.
Matt.
Trött på allt.
Trött på att försöka vara så jävla stark.
Trött på att ta tag i saker.
Trött på att försöka.

Trött på...ja, jag är fantamig trött på allt.

Men jag försöker göra vad jag kan med det jag har och där jag är just nu...♥

 

 

_______________________________________________

 

 

Åh, Mannen! Om du visste hur mycket jag skulle behöva ventilera just detta med dig! ♥

Om du visste vad jag skulle behöva ventilera ALLT med dig! ♥

Om du visste hur mycket jag saknar dig! ♥

 

Jag älskar dig, det vet du! ♥


Kommentarer
Postat av: moi

Du är väldigt, väldigt bra på att formulera dina tankar, din situatin och din frustration.
Problemet är väl de som inte förstår.
Inte förstår att vi alla är olika, vi är alla unika.
Den ena hanterar det si den andre så.
Men jag tror, utan att vara en besserwisser, att det är bra att du blir arg. Då får du "ur dig" de känslorna. Primalskrik är inte så dumt!
Kram goding!

2013-01-30 @ 20:12:18
URL: http://www.moiochjag.blogg.se
Postat av: Znogge

Finns inget rätt eller fel på hur man reagerar i en situation som denna. Det är så individuellt och vem har rätt att döma...

Tyvärr finns det personer som hamnat på fel plats inom alla yrken :-(

Kram♥

2013-01-30 @ 20:15:01
URL: http://znogge.wordpress.com/
Postat av: Lotta

Låter som du har råkat ut för ett riktigt klantarsle!! Du har all rätt att vara arg - både på denna människa och alla andra som är så rediga att förstå sig på. Den här sorgen är din - ingen annans! Jämför dig inte med någon annan. Du är unik och alldeles fantastisk precis som du är! Även just nu när du inte känner igen dig.
Jag tycker att du har en enastående förmåga att sätta ord på dina känslor (iallafall här på bloggen...). Och du, fast jag är lite dålig på att kommentera hos dig just nu så följer jag din kamp - och du finns med mig i mitt hjärta varje dag.
Stor kram!

2013-01-30 @ 20:42:51
URL: http://ekolivmedbrunnshalsan.blogspot.com
Postat av: Hörni

Usch vilka okänsliga, oförstående människor det finns, du har all rätt att vara förbannad!
(Men du skriver väldigt bra när du är arg, bara så du vet)
Kram!

2013-01-30 @ 20:50:32
URL: http://horni.blogg.se
Postat av: Aurora

Wow. Det var en urladdning.
Det är verkligen tillåtet att känna som du gör. Alla reagerar på olika sätt och en person är inte den andra lik. Ett sorgeår är kanske precis vad du behöver. Ta tiden du behöver och kom sakta tillbaka till ditt liv tillsammans med dina barn. Bara ni håller ihop så går det säkert bra. Kram

2013-01-30 @ 21:02:46
URL: http://aurorasliv.blogspot.com/
Postat av: mickis

Vet du man ska inte jämföra.. för vi är alla olika. Det finns ingen resa som är den andras lik.. Det finns inte något rätt eller fel.. Man FÅR gå sin egen väg :-)

Jag tycker du är duktig & tapper :-)¨
STOR KRAM

2013-01-30 @ 23:30:20
URL: http://meramickis.blogspot.com
Postat av: Diana

Det borde vara spöstraff på idioter som uttalar sig sådär!
Kram och god morgon trots detta!

2013-01-31 @ 07:58:06
URL: http://www.decdia.blogg.se
Postat av: camilla

Älskade vän. Du behöver inte försöka att vara stark, hela tiden.
Frustrationen ska ut. Det har jag sagt tidigare.
Och du...alla dessa "om du visste"...du...han VET!
Kram!

2013-01-31 @ 08:00:23
URL: http://cammo69.blogspot.com
Postat av: Karin Lygnersjö

Halkade in på din blogg av en slump och läste ditt inlägg. Alla är unika, alla hanterar saker och ting olika. Det finns inget som heter "ryck upp dig" eller "ladda om", ta den tid du behöver. Ingen kan känna åt dig.
Ingen förlust är större eller mindre än någon annans, och ingen hanterar sorg exakt likadant. Låt det ta den tid det tar, ta hand om dig!
Varma styrkekramar och fortsätt kämpa på!

2013-01-31 @ 08:17:32
URL: http://karinlygnersjo.blogg.se
Postat av: Åse

Åh fina du, vad är det för klant kärring du träffat på, hon borde byta yrke sortera knappnålar i nån undanskymd skrubb hade nog passat bättre, gärna med lite dålig belysning.
och jag skickar varmaste styrkekramen och goda energier ❤❤❤

2013-01-31 @ 08:17:39
URL: http://schnauzeraxl.wordpress.com
Postat av: Stattinskan

Oj, det där behövde verkligen bli sagt! Om det fanns en mall för hur man ska ska tackla sorg - hade det då överhuvud taget funnits sorg? Följ känslan, det finns lika många sorgbearbetningar som det finns människor.
Kramar

2013-02-03 @ 13:42:00
URL: http://stattinskan.blogspot.se
Postat av: Laila

Usch vad illa berörd jag blir av det du beskriver. Tänk att det finns så okänsliga människor. Hoppas att du inte behöver ha något att göra med den personen i framtiden. Ingen har rätt att tala om för en människa hur länge han eller hon får sörja. Att dra paralleller till hur fort andra kommit tillbaka till arbetslivet är bara elakt. Många gånger kan de som inte tillåter sig att få sörja drabbas av svåra bakslag senare i livet. Kram

2013-02-19 @ 12:35:00

Tack för din kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0