Traditioner

När jag var liten flicka och bodde hemma hos mamma och pappa, tillsammans med min lillasyster (lillebror kom inte förrän jag var 14 och syrran 10), hade vi en tradition precis efter nyår.

Mamma fick nämligen alltid ett nytt pussel av min farmor i nyårspresent och detta pussel lades sedan ut över bordet i det som vi kallade "stora rummet" och sen var det bara till att börja pussla.

En stund på kvällen, en stund efter skolan...ja, precis när man hade lust.

Oftast tillsammans. Skön och mysig samvaro.

Ja, en liten mysig tradition.

 

Mamma har fortsatt i lite skala även sedan vi tjejer flyttade hemifrån, om än inte lika frekvent.

Och syrran har även pusslat i perioder.

 

Just för tillfället pusslar de båda två, fast nu på varsitt håll. Och för all del, ibland tillsammans, när de stöter på varandras pussel...

 

Jag har många gånger funderat på vår tradition och ibland varit sugen på att införliva den i min familj, men tid och tillfälle har väl inte riktigt funnits.

 

Förrän nu.

 

Nu ska jag börja pussla!

 

En pusselmatta har inköpts, för att jag ska kunna rulla ihop det om jag blir trött på det eller om jag plötsligt skulle behöva bordet, om jag skulle få gäster eller så...

 

 

Något nytt pussel har jag inte köpt, utan jag har lånat ett av de 20-25 som fanns hemma hos mamma och pappa.

 

Idag läggs det upp.

 

 

Och nu tänker kanske vissa av er att ni ska slippa mig på WF, Ruzzle och liknande...

Nä nä nä...jag är väl en "multitaskande" kvinna för bövelen...:)

Jag pusslade också mycket som liten. Hade en hög med pussel som pusslades varje dag. När jag blev äldre var det större utmaningar bitmässigt. Minns att vi hade det på matbordet i vardagsrummet. Men det var som sagt några år sedan...

Lycka till med ditt pusslande. Det ena utesluter verkligen inte det andra ;-)

Kram

Roligt! Pussla gör jag också och min syster i grannhuset också, så vi hjälper varann! Bra för intellektet, men ser nyanser och former mycket tydligare om man pusslar. "Ravensburger" är mina favoritpussel med stor variation på bitarna och så vet man när man hittat rätta biten, ingen tvekan!
Lycka till, man blir lätt "biten"!
Kram, Monica

Jag har också minnesbilder av pussel kring jul. Där satt de andra i familjen samlade, koncentrerade och fokuserade. Men jag ville inte vara med.
Pussel ger mig utslag - om det har mer än 25 bitar. Jag har iiiiinget tålamod, suck.
Med ruzzle har jag stort tålamod, wf är något mer tålamodskrävande men inom min gräns ;)

Så mysigt! Det ÄR mysigt med traditioner!!
Minns att min morfar alltid hade ett pussel på gång nere på bordtennisbordet i deras källare...
På en stor spånplatta, så det var bara att flytta på det när vi ville spela pingis!

Jag som har så dåligt tålamod. Undrar om det skulle va nå´t för mej? Tänk om man skulle..?! :)

Jag är ingen pussel människa alls minns när tjejerna var mindre då la vi pussel och nog fanken saknades det nån bit när man var färdig. Kramen ❤

Jag har faktiskt aldrig pusslat. Jo alltså sånadär 10-bitars när man var två år... Men annars inte. Kan tänka mig att det är lite som meditation.

Blev lite nostalgisk nu... när jag bodde hemma hade vi alltid ett pussel på "g" på jullovet. Ibland var vi där hela familjen och trängdes runt bordet, ibland satt man själv. Ett av pusslen ramade Pappa in så det sitter numera på väggen där "hemma" :)
Kram

Här pusslas det i perioder! Jättekul när man väl sätter igång och en pusselmatta verkar ju klockrent!

Hej - råkade av en händelse hitta till din blogg för ett par dagar sedan och har fortsatt läsa. Idag fick jag en underbar överrastning! Visste inte att det fanns puzzelmattor! Blev jätteglad eftersom jag längtat efter att få ta upp min barndomsintresse. Älskar att lägga puzzel men har inget bra bord att lägga det på, som aldrig används. NU kan jag ! Tack !

Tack för din kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: