Det blev...

...en Ystad-tur idag.

Sonen övningskörde.

Jag var handledare till ynglingen bakom ratten.

Min mamma och ynglingens mormor satt i baksätet. Och var handledare hon oxå, hihi.

Det gick bra. Han är duktig, yngsta sonen.

Det närmar sig...IIIHHH!

 

Vårt mål för dagen var en plantskola, handelsträdgård eller vad man ska kalla det.

En massa växter har de i alla fall.

Och jag har en massa tomma krukor att fylla.

 

Och så skulle jag ha ett litet, litet träd.

En minibenved på stam.

En sån som jag köpte och planterade hos Nille för några veckor sedan.

Kom på att det skulle vara fint och lite symboliskt att ha ett likadant träd hemmavid.

Dock var dessa små miniträd slut för tillfället...

 

Men lite annat fick jag köpt.

 

Lavendlar...

 

 

 

...av alla...

 

 

...de slag...

 

 

Och en vit minibuskros...

 

 

Sen grillade vi, Boyzen och jag.

 

 

 

Och jag satt där på däcket mellan varven och solade och filosoferade.

Tänkte på yngsta sonen som kämpar med sitt körkort och som spelade ljuv musik från ovanvåningen.

 

De två mellankillarna som huserar på källarplan som kom upp och "kollade läget", frågade när det var mat och så...

 

Jag tänkte på äldsta sonen och hans flickvän i Limhamn...vad de hittade på för tillfället. Om sonens huvudvärk gett med sig.

 

Och så vidare och så vidare.

Turbotankar!

 

Jag satt där och konstaterade att jag i alla fall inte hade någon "söndagsångest", eftersom jag ju faktiskt har semester.

 

Jag satt och läste i senaste boken, Fredrik Backmans bok "En man som heter Ove" och jag sippade samtidigt på ett glas vin.

 

Det slog mig plötsligt hur mycket jag har att vara tacksam över.

Våra killar i synnerhet.

Som jag är så tacksam och stolt över. ♥

 

Och jag ÄR tacksam och stolt över så mycket, tro mig.

Men det slog mig oxå hur fruktansvärt ensamt det var. Eller jag är.

 

Jag fattas någon.

Så grymt mycket!

 

Jag.

Saknar.

Mannen.

I.

Mitt.

Liv.

 

Jag saknar våra däckhäng.

Jag saknar vårt gemensamma liv.

Jag saknar oss.

Vi.

Tillsammans.

 

Så fruktansvärt mycket så att det ibland känns som om hjärtat ska gå sönder!

 

Jag älskar dig Mannen! ♥

 

Och...

 

Den saknaden kommer ju alltid att finnas, men smärtan bleknar allt efter som tiden går.
Det blir ett bra liv, om än inte som du tänkt och trott att det skulle vara...
Kramar, Monica

Det var en massa fint du fick med dig hem. Och vilken mat... Mums!
Visst har du mycket att vara tacksam över. Men för det så har du nåt att sörja över också...
Kram älskade vän!

En lugn och behaglig söndag låter det som.
Dina nya lavendlar ser fantastiska ut.
"Ove" ska jag börja läsa om ett par veckor och sippa på vin och drömma mig bort.

I know the feeling...
Kram

Så fina lavendel du hittat - underbara blommor som dessutom luktar som en dröm - i alla fall bladen!

Jag förstår hur påmind du hela tiden blir om saknaden av dig man... Så himla ledsamt! Skickar en massa varma sommarkramar och hoppas att du trots allt får en riktigt fin sommar!

Visst har du mycket att vara tacksam för & det är stort att du ser det i allt jobbigt...
Förstår att du saknar att ni saknar...

Hoppas du får en skön semester :-)
Kram

Tack för din kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?
E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: