-

Kuratorsbesök och ännu mera fnulerier

Det är så härligt att träffa henne, min kurator.

Att få lov att ventilera alla känslor. Utan att jag behöver känna mig "konstig"...ja, nästan lite knäpp. Hon förstår ju så väl det jag beskriver...

När jag sitter där och ventilerar, blir jag oxå så medveten om att det har hänt mycket de här 7 månaderna sedan "helvetesdagarna i augusti".

Att det har gått lite framåt.

Att JAG har gått lite framåt.

Även om jag fortfarande ibland går tre steg tillbaka.

Och även om "mitt huvud fortfarande inte fungerar alls".

Vi pratade om hur jobbigt det är att "omgivningen" gärna vill ställa diagnos (depression exempelvis) när det inte alls är deprimerad jag känner mig (been there och känner till känslan och symtomen)!

Jag är bara så jävla ledsen. Så fylld av sorg. Så fylld av saknad. Så fylld av känslan av hopplöshet, meningslöshet och svikenhet.

Men deprimerad är jag inte...(inte i nuläget i alla fall och framtiden vet jag inget om...)

Jag saknar min man, punkt slut! Ska det vara så svårt att fatta...?!

Hon höll efter min beskrivning med mig och menar att jag har "bra koll på" mina känslor.

Däremot poängterade hon att många av de "symtom" som jag beskriver stämmer väldigt väl in på sk utmattningssyndrom eller utbrändhet, men oxå att det inte alls är vad jag "lider av".

Äh, det är svårt att förklara.

Men summa summarum - det var så himla skönt att få sätta ord på mina känslor. Igen. Och igen.

Hon är så fin, kuratorn...

Mitt under samtalet, växte en känsla fram i mig.

Som jag uttryckte.

Och genast som jag uttryckt den, insåg jag att jag hade fått en ingivelse.

Jag har hittat en ny sak som kommer att kunna hjälpa mig att "gå vidare"...

Mannen och jag hittade ju på senare år ett stort och gemensamt intresse - att fotografera!

Till hösten planerar jag därför att gå en fotokurs!

Sen berättade jag känslan av att "så lång tid har gått", när det egentligen bara känns som om det kanske har gått...2 månader...sedan jag miste min älskling.

Så många dagar har bara "försvunnit".

Dagar som är ett töcken.

Dagar då jag inte har varit "vid medvetande".

Dagar då jag bara suttit rakt fram och bara grubblat, gråtit, våndats och haft ångest.

Så många smärtsamma "stunder"...

Så, de dagar på de här 7 månader som förflutit och då jag känner att jag "varit med" i mitt medvetande skulle jag kunna säga är 2 månader. MAX.

Under samtalet insåg jag att jag behöver skapa minnen.

Mina minnen.

Varje dag.

Nya minnen.

Känna att jag "varit med" någon stund under varje dag.

Jag ska alltså skapa mig en "minnesbank".

Och det ska jag göra genom att uppleva. Kravlöst naturligtvis. Det ska vara "roligt och inte jobbigt". Lustfyllt.

Det kommer att bli svårt, det är jag medveten om.

Men jag ska försöka.

Som en första strategi för mitt nya meningsskapande är att använda kameran.

Leka med kameran, precis som Mannen älskade att göra.

Som VI älskade att göra. Tillsammans.

En bild varje dag. Ett nytt minne varje dag.

På min väg tillbaka till det som kallas livet.

Söndagens två minnesbilder:

Måndagens minnesbild:

2013-03-05 @ 08:50:32 Permalink

Kommentarer

Postat av: mickis

Vilka underbara bilder :-)

Du är på rätt väg.. även om den känns lång att vandra... :-)

Skönt att få prata med någon som finns där & lyssnar kravlöst :-)

*stor kram till dig*

2013-03-05 @ 10:04:15
URL: http://meramickis.blogspot.se

Postat av: Laila

Åh vad klokt av dig att göra så. När jag läser din blogg om vad du går igenom känner jag mig mindre ensam i min stora sorg. Jag vet att man inte kan jämföra sin sorg med någon annan. Men vi har båda mist våra livskamrater mitt i livet. Jag känner ingen i min närhet som har gjort det och som vet hur det är. Varje dag är en kamp. Att då få ynnesten att läsa din blogg betyder mer än du kan ana. Tack snälla du för det.

2013-03-05 @ 11:10:55

Postat av: Hörni!

Åhhh vilka vackra bilder! Och du är så klok, att skapa dina egna minnen med hjälp av kameren blir nog jättebra. Och så skönt att du har din kurator att prata med också. Kram!

2013-03-05 @ 11:41:07
URL: http://horni.blogg.se/

Postat av: Åse

Finaste du , så vackra bilder den största kramen till dig vännen. ❤❤❤

2013-03-05 @ 19:15:17
URL: http://schnauzeraxl.wordpress.com

Postat av: Znogge

Bilden på bryggan är alldeles underbar!

Att folk vill sätta en diagnos tror jag beror på att de finner det lättare att förhålla sig då. Själv tycker jag det kan gå inflation i diagnoser...

Kram

2013-03-05 @ 20:22:07
URL: http://znogge.wordpress.com/

Postat av: Susanne P

Det måste vara så skönt att tala med någon "som förstår". (jag tror du fattar vad jag menar fast det lät lite konstigt, nu när jag läser vad jag skrev...)
Och att fotografera är du jättebra på så det blir ett bra minnesfocus!
Du har ett riktigt bra fotoöga. Det är det inte många som har.
Sen har du så många andra braiga sidor också!! <3

Kram vännen <3

2013-03-05 @ 21:06:52
URL: http://www.susannep.blogspot.se

Postat av: Monica

Jag tycker att du är jätteduktig på att sätta ord på dina känslor!
Blir du inte arg ibland, riktigt förbannad, för vad "ödet" har gjort dig?
Varm vårkram, Monica

2013-03-06 @ 00:26:05
URL: http://tjernhus.blogg.se

Postat av: Diana

Här skulle varit en "gilla-knapp"! Synd att vi inte bor närmre varandra, då hade vi kunnat gå kursen ihop. Det är något som jag är sugen på med.

2013-03-06 @ 21:17:11
URL: http://www.decdia.blogg.se

Trackback