...väcker man en skåning på bästa sätt"?
Så skrev
Camilla igår på Facebook och jag lovar att hon fick en massa olika förslag.
Sjung en jojk, tyckte någon.
Någon annan tyckte att hon skulle lägga en spindel hos skåningen.
Ett förslag var att släppa en brakare.
En annan tyckte att hon skulle få ett glas vin.
Öppna fönstret så att hon känner fabriksdoften, tyckte någon.
En puss på kinden tyckte någon.
Själv tyckte jag faktiskt att det sistnämnda vore bäst.
Men se, hon behövde inte bli väckt alls.
Nä, för hon vaknade faktiskt själv! :)
Nåväl.
Efter några timmars slapp i blogghörnan, blev det dags att göra sig i ordning och åka iväg.
Och som vanligt hade jag varken någon anong om vart vi skulle åka eller vad vi skulle göra.
Resan gick söderut i alla fall.
Och trots att jag åkt där en gång förut, kände jag inte igen mig det minsta.
Jag åkte ju nämligen tåg och buss upp första gången jag var här i detta underbara landskap.
Slutligen såg jag en skylt som informerade om att vi snart var vid Skuleberget.
Aha!
Nu fattade jag!
Och blev genast orolig!
"Ni vet väl om att jag är EXTREMT höjdrädd?!, säger en orolig Afrodite.
Men ingen svarade.
"Och ni vet väl om att jag ALDRIG skulle sätta mig i en linbana?! Just för att jag är så jäkla HÖJDRÄDD!", fortsatt en ännu oroligare Afrodite.
Fortfarande inget svar.
Men just det, jag är ju med tystlåtna norrlänningar! Hihi!
Inte konstigt att jag inte fick något svar då ju. :)
Nåväl.
Det skulle visa sig att vi varken skulle åka linbana eller bergsklättra.
Puh!
Nä, vi skulle promenera upp i en väldigt karg och svår terräng.
Det skulle oxå visa sig att vi inte skulle hela vägen upp, utan bara lite drygt halvvägs.
Till Skulegrottan, Kungsgrottan eller Rövargrottan.
Ja, den omnämns alltså med alla dessa namn.
Det sistämnda för att på 1600-talet sägs grottan ha varit ockuperad av rövare.
Och två av dem träffade vi faktiskt på vår väg upp...
Vi klättrade, promenerade, pustade och stånkade.
Och ibland fick vi stanna och pausa, ta en klunk vatten och flåsa av oss lite.
Och så kollade vi på den vidunderliga utsikten...
Slutligen var vi uppe.
I grottan.
Och vi njöt av utsikten...
Oj, vad jag saknade min riktiga kamera!
Bilderna hade ju blivit så mycket bättre!
Tre stolta jäntor efter väl utfört arbete...
Tack för en underbar utflykt tjejer! ♥
