Afrodite reflekterar
Nä, skämt åsido...Jag satt och funderade över hur enormt personlighetskluvna inlägg jag gör nuförtiden...
Den ena sekunden är jag fruktansvärt låg, lessen och nere, nästa är det lite bättre, jag är lite gladare. Och nu, när jag sitter med hemtenta, ja, då verkar jag plötsligt jätteglad. Fast jag egentligen är superstressad. Å andra sidan presterar jag bäst under stress. Helknäpp människa juh!
Men jag tror att det ligger till såhär; Jag är nog allt det där första som jag skrev ovan. När jag sedan har "för lite att göra" (hur man nu kan anse att så skulle vara fallet, men, men) hinner jag tänka för mycket, känna efter för mycket på hur dåligt jag mår.
Med en hemtenta i handen har jag plötsligt något reelt att fokusera på. Jag måste. Jag har ingen tid för självreflektioner. Fullt fokus på tenta och skrivande. Usch, det låter helt förvirrat...Och det blir värre, jag lovar!
Men plötsligt har jag något att sätta tänderna i på riktigt, plötsligt känns det som om jag gör något meningsfullt, något jag faktiskt kan påverka. Låter det rimligt? Svara inte! =)
Jag ska göra en helt sjuk, men dock jämförelse. Kom att tänka på det när jag satt ute på trappan (där jag kläcker de flesta idéer och tankar)
Ni som är lite känsliga får sluta läsa...
När jag skulle föda min första son och hade haft sammandragningar oavbrutet i åtta timmar och krystvärkarna äntligen börjar, då utbrister jag: "Åh, gud vad detta är skönt!" För plötsligt kunde jag hjälpa till, kunde påverka på ett annat sätt än tidigare, jag återfick en del av kontrollen. Samtidigt kände jag att det hände något. Jag kom ett steg närmare målet.
Tror att det är ungefär så som jag känner när en ny kurs börjar. jag läser och läser (ja, inte så mycket denna kursen, men tidigare). Och hur mycket jag än läser och läser känner jag inte att det händer något (sammandragningarna). När jag sen får en tenta i handen då känner jag att något annat händer, jag vet vad jag ska fokusera på, jag kan göra något och kan påverka, jag återfår en del av kontrollen (krystvärkar). Och jag vet dessutom att efter sju dagar är jag i mål (tack gode gud att inte förlossningen tog så lång tid...haha).
Förstår ni? Nä, jag begär inte det heller. Var bara tvungen att försöka få ner mina tankar. Reda ut dem. Men jag tror inte att jag lyckades.
Hemtenta - here I come!
Personlighetsklyvning?! Nope det låter som du är student :-)... och en väldigt ambitiös sådan.
Denna tentan går säkert lika bra som de andra har gjort!
Massor av kramar och lycka till söta Carina
Håller med föregående talare. Personlighetsklyvning, du nä, Student ja! Hehe jag gillade din jämförelse, hehe. Själv skrek jag när det var dags att nu du din djävul ska du ut. =).
Tentan kommer att gå superbra för du är ju bäst!!!
Kramis Lena
hahaaa riktigt bra anekdot!
Ja du Afrodite det hade väl vatt kul med en liten eftersläntare.......
Mitt motto är ju att gör inte livet svårare än vad det e ...... så ska potatisen skalas så hitta det roligaste sättet....
Känner igen mig i ditt pluggande... jag både hatade det o älskade det ....jätte kluvna känslor... jag hade en vän som är gymnasie /komvux lärare så hon fick bli mitt bollplank,,,,hon hälpte mig,,, jag svor av mig på henne o sen hjälpte hon mig bena upp pluggandet.... hon var guld värd så när jag fick min examen så köpte jag en jätte bukett blommor till henne, för utan henne hade det varit ännu tyngre.
kram på dig
Goderafton på er kära läsare!
Erika och Lena: Tack för era goa ord! Skönt att ni inte tror att jag börjar bli schizofren, ibland känns det så nämligen...Student, ja, och en jävligt trött sådan. Men, jag är ju inte den som ger mig i första taget, inte denna gången heller! =)
Malin: Ja, eller hur, men jag kände mig inte riktigt klok när jag skrev det...Haha...
Paula: Skulle va för dina härliga småbarnstips i så fall...Haha...nä, det är klart här på den punkten! =) Verkligen skön livsfilosofi du har, inte göra livet svårare än de e... jag måste bli mer så själv...
De där godingarna man har som bollplank är verkligen guld värda! Jag har som tur är oxå en del såna...=) Och så er i bloggvärlden, inte att förglömma!
Tack till er alla för att ni finns!
Kramizar
Nä du kära syster någon personlighetsklyvning har du inte..men du är student och en aning förvirrad ibland..men jag förstår dig fullständigt och tycker det var en härlig jämförelse du gjorde..Lycka till med tentan och du kommer att klara den, det vet jag..för du e bästast! Kram
Nä, du e bästast! =)
Tack goa syster yster för dina alltid så kloka visdomsord! Jag litar ju på dig, så då får jag ju tro på att jag inte håller på att bli knäpp då...=)
Förvirrad - ja, det skriver jag under på! =)
Grattis till att du e färdig med din tenta (eller inom kort i alla fall) och lycka till. Den var genomarbetad så det kommer att gå bra!
Kramar till dig och sov gott! Puss!
