Åhhh, nu sitter jag här med världens ångest...och ändå inte! Jag har ångest över allt jag borde gjort, men jag kan ju inte, jag orkar inte. Jag har inte förmågan just nu. Låt mig vara. Jag vill bara "vara". Jag finns här och nu. Jag andas, lever. Cogito ergo sum, för helvete! Men mer orkar jag inte just nu! Usch det låter inte riktigt klokt, men det är så jag känner!

Jag "pratade" med en gammal vän på Face Book tidigare ikväll. Jag uttryckte min frustration över "sidans" tröghet och även irritationen över att inte fullständigt behärska dess funktioner. Haha...Jag svor och betedde mig...Varpå hon uttrycker: "Men du är ju kräfta liksom jag". Ja, jag är kräfta, absolut! Jag har alla de egenskaper som ofta tillskrivs en kräfta, men jag kan faen bli både förbannad och frustrerad. En kräfta är väldigt delikat, sensibel och ömtålig...Och kan bli väldigt låg...Vilket allt tyder på att verkligen ha kontakt med sina känslor, på gott och ont...
Sen kan man ju undra hur mycket andra frustrationer spelar in i att sitta och bli så irriterad över "teknikens under". Säkert jättemycket. Egentligen är det inte Face Books funktioner som irriterar mig, utan något helt annat...men vad?
Mitt illamående över att bara vilja "va" när så mycket andra "måsten" finns...?

Jag begär faktiskt inte att någon ska förstå detta babbel, jag förstår det ju kanppt själv. Ändå skönt att försöka sätta ord på det...Och ändå inte...

Usch nä, jag orkar inte vända ut och in på mitt inre mer idag. Det räcker nu. Och blir över. Jag går i ide. vet inte när jag kommer ut. När blir det vår...Kanske då? Jag vill ha vår i morron, för jag orkar nog inte med den där ide-idéen...=)

Hoppas på ert kära lilla återseende i morron då då... I'll be here, that's for sure (even if it's not spring just yet). Will you?
 Anyway - sleep tight and sweet dreams!