Jaha, då var ännu en dag av veckans sju avklarad. Usch vad det hördes dumt. Precis som om det var mig helt likgiltigt..."ännu en dag". Men ibland känns det så...en dag läggs till samlingen av de andra. Där samlas de i en enda grå massa. Vänta nu, hur var det nu...skulle inte jag typ fånga dagen, Carpe Diem från och med igår. Måste ha glömt det mitt i vardagen. Och det är ju det som händer hela tiden, som gör mig så frustrerad...denna vardag som bara rullar på, helt oreflekterad. Det finns inga uttalde nyansskiftningar som svarta och vita dagar, utan bara gråa. Nä, nu överdriver jag! Är nog ganska pessimistisk idag. Allt är verkligen inte grått! Jo, ibland är det. Och dagarna bara rullar på...
Nä, fy fasen, jag gör ju ingen glad. Jag går och lägger mig!